Ny vecka, nya tankar om AI, samhälle och det stundande valet.
I förra veckan publicerade Bill Gates en lång text med tankar om artificiell intelligens: The turbulent AI era is here. The choices we make now are critical. Han avslutar med ett budskap som vänder sig direkt till världens politiska ledare:
You have a chance to act now, before unemployment rises sharply, communities are hurting, and public trust has eroded. You can make sure that your government handles the problem holistically, rather than divvying it up into multiple bureaucratic fiefdoms. You can make sure AI benefits everyone. And you can work with other governments to meet this national and global challenge.
Som jag skrev i förra veckan: Det gör mig glad att frågorna om artificiell intelligens så sakteliga börjat ta en plats i den svenska valrörelsen. Men tyvärr känns det som “too little, too late”. Och tyvärr verkar inte Bill Gates, som rimligen befinner sig i fler samtal med världsledare än vad jag gör, direkt nöjd med hur politikerna just nu förhåller sig till AI:
I don’t see evidence that leaders, experts, and communities are confronting the challenges adequately. There is no plan to ease the entry into the AI era.
Samma tema återkom i det andra avsnittet i Ekots Lördagsintervjus valspecial, med panelsamtal om AI och samhälle. I lördags var temat AI och ekonomin, med bland andra min kollega Moa Tivell vid mikrofonerna. Också här kom samtalet in på behovet av att aktivt förbereda sig på de risker och möjligheter som finns. Det måste dessutom finnas en acceptans och insikt om att arbetet med att förstå AI och dess konsekvenser måste påbörjas nu, men inte är klart till årsskiftet. Det arbetet måste, åtminstone enligt det samtalet, självklart göras av politiker. Men också fler. Som universitet och högskolor. En utmaning för de senare är att utbilda studenter som kommer att vara relevanta på arbetsmarknaden de kommer ut på. Och för politikerna är frågan om skattebasen brännande, något som också Gates lyfter i sin text.
En annan detalj i Microsoft-grundarens resonemang är mer tekniskt inriktat:
Think about the infrastructure that will be vulnerable: hospitals, financial institutions, water systems, power grids, systems for managing government benefits. When these institutions are attacked, it’s the patients, customers, and benefits recipients who stand to lose.
Den passagen påminde mig om två texter:
Den första en som jag skrev själv, om internetsäkerhet i IVA-aktuellt 2014. I den förs resonemang om konsekvenserna av att allt fler prylar kopplas upp till nätet, med bristande säkerhetstänk hos företagen som tillverkar dem: “Företagen har begränsade resurser och tvingas välja mellan att lägga dem på säkerhet eller att designa en produkt med blingbling. Och på en konkurrensutsatt marknad är det klart att man lägger pengar på blingbling,” sa en av de intervjuade då.
Den andra med rubriken Everything I own, owned, nyligen sparad i min läslista men ännu inte läst. Men när jag gjorde det drog den en linje från min text från 2014 till Gates resonemang 12 år senare:
I can’t help but think about what an AI-equipped automatically-reverse-engineering worm could do today. It’s only a tiny leap to imagine that someone could make a self-replicating piece of malware that probes its environment, relaying reconnaissance back to a smart command-and-control that actively works to push itself into accessories and IoT devices and industrial equipment found adjacent to an infected target.
Så där har vi en tredje grupp ledare att lägga till politiker och rektorer: VDar och teknikchefer som jobbar på företag som tillverkar prylar som på ett eller annat sätt touchar vid internet.
Turbulent och fullt av valmöjligheter med stora konsekvenser, precis som Gates konstaterar.